idag fick jag känna på halkan. åkte från Erik vid tre-tiden, runt halv fyra skulle jag köra om en bil med släpvagn på en raksträcka ungefär en mil utanför häggenås. men det var svinhalt och min bil började sladda, jag hann tänka rätt mycket, mest försökte jag komma ihåg det jag hade lärt mig på halkbanan om bromsning, men det hade inte spelat nån roll hur jag än bromsat, för rakt in i snövallen for bilen. Allt gick fort, såg bara all snön som yrde upp framför mig. Sen stod jag still, vet inte ens om jag andades men jag stängde av musiken, tog av mig säkerhetsbältet och klev ur bilen. sen började jag gråta, gick sakta runt bilen som stod tvärs över den andra körbanan, jag måste ha snurrat ett och ett halvt varv. jag bara grät och grät och grät. Den bilen jag skulle köra om stannade vid en P-ficka några meter längre bort, de var jättesnälla och hjälpte mig att byta till reservdäck och körde mig hem medan jag satt gråtande på passagerarsätet. usch vilken chock och obehaglig upplevelse. har aldrig tänkt att det kan vara så halt.
Han som skjutsade hem mig satt ju i den bilen jag skulle köra om och när han såg att jag började sladda sa han till sin son som satt bredvid honom att han trodde jag skulle välta, fan vilken jävla tur att jag inte gjorde det iallafall.
Bilen klarade sig väl, ett däck som de pyste ur lite luft från men det gick att pumpa i ny så blev det bra. Med mig gick det också bra. Men jag har gråtit mycket idag.

Vi skulle äta middag på En Liten Röd ikväll men det blev hemmakväll med pizza och det svårstavade marängswiss till efterätt. Vi har kollat på Simpsons och tagit lite kort. Lägger in ett här nere..

Nåja. vill avsluta med en uppmaning om att köra försiktigt, bättre komma lite sent än att inte komma fram alls... och, ta hand om er! gå på spa t.ex. =)

Kram! Ida