Usch vad jag har ont i magen. Har svårt att samla tankarna och har svårt att göra något av den här dagen. Visst är allt skönt när man är så ovetande, när man tänker glada framtidstankar om att allt kommer blir bra. Sen när man får höra stelnar man till och hamnar i nuet, ett nu som går sakta sakta fram. Som aldrig verkar ta slut, som aldrig verkar gå framåt. Jag hörde en gång när jag jobbade på restaurang att kvällarna som man aldrigt trodde skulle ta slut med oändligt mycket folk och högar med disk och mat som börjar ta slut, dessa kvällar har ett slut, folk går hem och restaurangen kan stänga, även fast man tror att det aldrig kommer ske när man står där mitt i stressen. Det finns ett ljus i tunneln fast man inte tror det. Det kommer ett lugn efter stormen och man kan bli vanlig igen. Usch, jag har ont i magen.
Varför varför varför varför




emma, jag tänker på dig!